Alltihop

Om det tar slut i dag
alltihop
så har det ändå varit
alltihop

Och det har varit mitt liv
alltihop
Hela mitt liv
alltihop

Hund eller människa

Att gnaga på en hartass
i flera timmar
skala bort varje hårstrå
liderligt snaska på senorna
och njuta av knastret
när benpiporna krossas

Att läsa en kvällstidning
i flera timmar
frossa i skjutna skolbarn
njutningsfullt tillbakalutad i soffan
och njuta av bilderna
på alla som flyr undan våldet

Och när nattens mörker faller
en stjärnlös natt
ska allt det som njutits bli bilder
som drömmar
jagande efter harpaltens vålnad
och alla de som flyr undan våldet

Det är döden som springer under snön
med långa tänder springer döden
och gnager på benen
efter dem som frusit ihjäl
levande

Det är kärleken som springer under snön
med mjuka pälsar springer kärleken
och gnager på benen
efter dem som älskat in i döden
levande

Frid

Jag trodde jag visste vad frid är
att det skulle vara stillhet
Men så kom friden till mig
och bländade mig
med ett ljussken starkare än solen

Då förstod jag
att frid på jorden
är något annat än stillhet

Och inför mina slutna ögon såg jag
hur tusen och åter tusen
samlades under stjärnorna
för att äta sig mätta
medan allt det jag trodde var mitt
brann som en innerlig låga
av frid

Och jag visste
att frid på jorden
är något helt annat än stillhet
frid
som ett svärd genom varje människa
fred
som en eldslåga över jorden

För att alla människor ska få äta sig mätta
och leva i frihet

Den som måste ta makten är maktlös

En enda minut

Är det verkligen så omöjligt
att en enda minut av evigheten
skulle vara en minut av fred
Bara en enda minut
av en hel evighet

....

Med ögon sneda av kärlek

Jag mötte ett barn med ett extra stort hjärta
skrattet alltid på väg
och glädjen i ögonvrårnas vinklar
Som sänd att vara månstråle och solglimt

Aldrig hörde jag henne säga något osant
Skvaller var henne främmande
och när solen lyste på henne
syntes hon vara oskuldsfullheten själv

Där gick hon genom livet
ständigt som ett barn
lyssnande till vindens lek i trädkronorna
och grusets knastrande under skorna

Där gick hon
ovetande om fostervattensprov
och glad i livet
till sitt sista andetag

Jag sa
-det är en droppe i ett hav
och tänkte
-det spelar ingen roll med bara en droppe
i ett oändligt hav
och glömde
att havet är ett hav av droppar
medan jag vände mig bort från dig

förlåt

Det som gör att varmt är varmt och kallt är kallt
är förhållandet mellan de små molekyler som rör sig i tillvaron
det är där det händer
det som blir varmt eller kallt.

Det som gör att engagemang är engagemang och likgiltighet är likgiltighet
är förhållandet mellan de människor som rör sig i tillvaron
det är där det händer
det som blir engagemang eller likgiltighet

Själva värmen blir till av rörelse
precis som engagemanget
Enkel fysik helt enkelt
Molekylärfysik

Vinterspindlar

Om man tittar noga kan man se
de små spåren av spindlar
som långsamt rört sig i den nyfallna pudersnön
Det är de gröna trädspindlarna som tagit en tur till marken

Se hur de lyfter sina ben
hur de pulsar genom den djupa snön
muttrande om neddragna snöröjningsanslag
Hör deras hesa viskningar om nätfiskeförbud och barkleda

Vintern är lång
mörkret är oändligt
men de små gröna spindlarna ger inte upp
de pulsar vidare utan yllesockar i vinterkylan

Tänk att de inte ens har snört på sig kängorna!

Om en människa återvinner alla sina kapsyler under hela sin livstid
kan hon kvittera ut skalet till en sprillans ny volvo
en som det står pommac på
eller fanta
om det är det hon druckit genom livet

Då kan man undra hur det går för dem som inte tycker om pommac
och inte heller dricker öl
eller för all del cocacola
De som envist håller fast vid källvatten
och kommunalt kranvatten

Åker de omkring med motorrummet synligt?
i bilsäten utan tak och dörrar
helt skallösa
i regnet
lika skyddslösa som sopbanditerna
som slänger sina kapsyler hur som helst
utan att återvinna dem

Vinterfår som idisslar
en blodröd domherres bröst
och en människas hjärta
mitt i vinterkylan

Där bor tilliten
glädjen
och den omutliga kärleken

Miljarder och åter miljarder vet det inte
triljoner går ovetande på sex svarta ben
uppochned i tillvarons tak

De stackars flugorna
som aldrig sett iskristallerna gnistra
mot himlen

Under snön springer döden utan svans
vem har sett de svarta pepparkornsögonen
glimma mot månljuset
tätt sittande i det lilla ansiktet

Under snön springer den
döden utan svans
med morrhåren darrande
aningslöst darrande i vinterkylan

Där kommer ugglan
och döden går döden till mötes i vinternatten
Den ljudlösa döden
med ett skri genom den mörka vinternatten

Lodjuren
de små lodjuren i träden
så de längtar
blodtörstigt längtar de
att sätta tänderna i det varma köttet

Låt dem ta det livsfarliga språnget
låt deras klor fånga bytet
och se hur de leker med livet
in i döden

De små lodjuren
så näpna de är
mot den vinterblå himlen

Det gamla trädet föll i stormen
rötterna mot himlen i döden
ändå levande i vinterdvala

Ännu vet inte fåglarna
men spindlarna anar
något måste ske

tryggheten har fallit
med rötterna mot himlen
något blir aldrig som det varit

En dag hittade hon en sten på marken
det var en rätt grå sten, men fin för att den var en sten
en helt vanlig sten utan några kristaller som förförde
Inte ens några insprängda nyanser av vitt
Bara en grå sten
Hon tog upp den och kände att den var rätt skrovlig.
Inte speciellt skön att hålla i egentligen.
Men skön, för att den var sig själv
Som hon själv
lite skrovlig.

Hon lät stenen ligga kvar i handen en stund innan hon la tillbaka den på marken där hon funnit den.
Det var ingen speciellt fin plats.
Men fin ändå, för det var den plats stenen låg på
och hon kände att det var en bra plats
den hörde hemma där
Sedan gick hon hem till sig själv
och såg
att det var där hon hörde hemma
hon själv
i sitt eget liv

Om en människa frågar sig
"vem är jag"
utan att finna svaret
vem är då den människan?

Om en annan människa frågar
"vem är du?"
utan att få något svar
vem har då den människan mött?

Om de två tillsammans frågar
"vilka är vi?"
och då får syn på varandra
vad är det då de ser?

Att hitta ett trasigt hjärta på gatan
utan att veta vems hjärta det är
att ta upp det och vårda det
och inte veta om det hjälper
är det kärlek?

Skärvor
tusende skärvor spridda över jorden
som stoft utan mening
tills någon funnit varje litet splitter
och lagt det till det trasiga i världen
till ett

Skärvor
tusende skärvor spridda över jorden
som själva meningen är spridd
för att varje människa ska finna den
i en liten bit stoft
och så bli ett

Skärvor
tusende skärvor spridda över jorden
mänsklighet av stoft
för att livet måste sammanfogas
för att människan ska finna det
helt i någon annan

Skärvor
tusende skärvor spridda över jorden
för att berätta sanningen
för den mänsklighet som lever i fred
som ett enda folk
delar av ett trasigt helt

Skärvor

Om människor vore gjorda för att flyga
skulle vi ha vingar
eller en rotor monterad på ryggen
Då skulle vi flyga omkring bland grantopparna
ivrigt jagande efter björktrastar och gröngölingar

Men om vi vore gjorda för att simma
skulle vi ha fenor
eller en propeller monterad i baken
Då skulle vi snirkla oss fram bland vasstråna
medan gäddorna lurade på oss i viken

Och hur skulle det vara
om vi vore gjorda för att gräva oss fram genom livet
med skovlar
i stället för händer
Och ögonen krympta till streck i ett hårigt ansikte

Då kan man ju undra
hur det kommer sig, att vi ändå flyger och simmar
utan vingar och fenor
medan vi gräver våra egna gravar
helt aningslöst


Ja det kan man ju undra

Det satt en gammal man på en bänk mitt i skogen. Han hade vitt skägg och en grå vadmalsrock. Somliga trodde att den mannen var tomten.
Själv sa han, att han hette Albin.
En dag kom ett barn förbi bänken där Albin satt. Han utropade när han såg det vita skägget: "Åh, titta där sitter ju Gud, men var har har du gjort av molnet?"
Albin svarade, att han bara var en vanlig farbror.
"Nej då" sa barnet, "jag känner igen skägget, precis sådär ser det ut i morfars bok.
"Andra barn tror att jag är tomten" sa Albin"
"Haha, ja men jag tror inte på tomten längre" sa barnet och skakade på huvudet.
"Men på Gud?" frågade Albin
"Ja, för du sitter ju här" sa barnet
"Ja just ja, jag sitter ju här" svarade Albin.
Och så gick barnet vidare på stigen.
Och Albin - han sitter nog kvar på bänken så länge det finns barn som kan gå förbi på stigen.
Eller för all del, vuxna som också behöver se det de tror på.

Nu talar vi om bergen
de som smälter
och blir till platt land
Och dalarna som höjer sig
så de möter bergen
och allt fryser till is i ljuset

Inget liv
inget vatten
och allt är tystnad

Då höjer sig ur intigheten
en gestalt
Som ett monument över mänskligheten
och allt är frusen tundra
utan liv

Inte ett ord
inte ett ljud
en frusen gestalt i tiden
Vi talar om bergen
de som smälter
men inte till vatten
i kylan

Och horisonten väntar
höjdlös
i tiden

Själva tystnaden

Att vara på en myr i vinternatten
trettio grader kallt
och själva luften har frusit till kristall
Att lyssna till tystnaden
när varje rörelse klingar i myrens sal
Iskristall mot iskristall
och plötsligt veta
att det är min rörelse
och mina andetag
som är själva tystnaden
medan kristaller klingar mot kristaller

Vad är mest sant
drömmarna
eller det vi tror på

Vad är mest verkligt
det vi känner med våra händer
eller det som händer inom oss

Vad är mest trovärdigt
det många kan berätta om
eller det vi själva kan förnimma

Vad skulle vi säga
om någon frågade oss
om livet

Kungsfåglar

Kungsfåglarnas svirrande
i morgonskimret
fyller hela rymden
som änglar
Och jag tänker att de minsta fåglarna
bär den största hemligheten

den om tystnaden

Is

Sjön ligger som is
men ännu är vattnet öppet
ingen kan färdas på det
utan båt

Hjärtat stängt som sten
men ännu dunkar blodet
ingen kan nå det
utan kärlek

Törst

Om törsten inte fanns
skulle alla källor porla utan mening
och om kölden aldrig nådde våra kroppar
skulle vi inte veta något om att värma varandra

Om ingen någonsin behövde något
skulle ingen människa behövas

Då måste frågan ställas.
Den om livet.

Tätt intill
närmare än vinden
vad jag vill
smeka dig på kinden
Men du är
Den som skapat jorden
ändå här
närmare än orden

Bara du
ensam i mitt hjärta
nära nu
längtans ljuva smärta
Undret sker
domens dag är inne
och jag ber
rädda själ och sinne

Dina ord
solens alla strålar
en ny jord
det är du som målar
Himlens dag
Glädjens tid för alla
Ord blir lag
Himlen måste falla

Tiden som en semla

Om liv och tid inte är samma sak

alltså om liv kan finnas utanför tiden

vad är då det där livet

som kanske finns när tiden tagit slut?

Och om liv och tid inte är samma sak

vad är då tiden

om livet inte längre är kvar i tiden?

Tänk om tiden faktiskt inte finns

om livet inte gör den möjlig

om själva tiden bara är som en semla

stor och fylld av sådant vi inte behöver

men älskar att bli uppfyllda av

medan vi längtar efter något vi inte kan se

bortom tiden

eller semlan

Tänk om det är livet vi längtar efter

I Tiden

I tiden åldras en människa
men finns någon ålder bortom tiden?
I det som är levande
inom oss
och bortom oss?

I tiden glömmer en människa
men finns någon glömska bortom tiden?
I det som alltid är
inom oss
och bortom oss?

I tiden dör en människa
men finns det någon död bortom tiden?
I det som alltid lever
inom oss
och bortom oss?

Alla gamla oförrätter, alla sår, allt det onda och all bitterhet.
Alltihop
ligger där som en hög med ruttnande kött
Det stinker
På den ena sidan jag
på den andra sidan du
Med en stinkande hög av kött mellan oss

Jag säger att du är den som har skulden till allt som skiljer oss åt
och du menar, att det är jag
Båda söker vi skulden
som om den var något vi kunde kasta ifrån oss
som en basketboll.

Men tänk om skulden inte finns som något som går att kasta
om skulden inte ens är en stinkande hög av kött
Tänk om skulden inte går att finna
hur mycket vi än söker den
Tänk om det är något annat vi måste söka
för att vi ska bli befriade
från skulden

....

Tänk om jag skulle be dig förlåta mig
Tänk om du skulle förlåta mig
Tänk om jag skulle förlåta dig
Tänk om platsen mellan oss skulle vara fri
Tänk om det skulle vara så

Bara tänk


......

Fisken

Det simmar en stor fisk i kaosvattnet
den väntar på stormen
som tvingar människor att berätta hur det är
med livet
Den fisken slukar den som smitit
och den som levt i lögn
Så att lögnerna och flykten kan ta slut

Och så spottar fisken upp den människan på land
där allt blir uppenbart

Låt oss vänta på stormen
så att fisken kan sluka oss
och föra oss till det uppenbara
livet

Är det möjligt för en ensam människa
att se sig själv som något annat
än en spegelbild
återkastad av ljuset

Är det möjligt för en ensam människa
att söka sig till något annat
än en spegelbild
utan liv

Är det möjligt för en människa
att få liv
som en bild i en annan människas hjärta
återskapad som kärlek

Är det möjligt
för två människor
att se varandra
levande?

Huden är den gräns
där möten sker
Mjukt smekande
bestämt avvisande
smärtsamt inträngande
möten

Huden är det
som håller oss
innanför oss själva
men medger
att vi kan möta andra
utanför oss

Gränser
för att hjälpa oss
att möta varandra

Lycka

Lycklig den människa
som lever sitt liv
med egna ögon
egna tankar
och ansvar för det hon gör

Lycklig den människa
som låter andra leva sina liv
med egna ögon
egna tankar
och ansvar för vad de gör

Lyckliga de människor
som möts i livet
med egna ögon
egna tankar
och ansvar för vad de gör

Lycklig den som säger
det är jag som ser,
jag som tänker
Och jag själv som är den
som lever mitt liv.

Något större än det synliga

Det är så mycket som inte syns
som sommaren under vintern
och stjärnorna om dagen

Så mycket som väntar
någonstans där ingen kan se det
bortom tiden

Är det där vi varit när vi väntat
det vi inte visste fanns
Tillsammans med sommaren och stjärnorna

Är det där Visheten bor
osynlig, där ingen kan se henne
utom den som följer sommaren bortom tiden
och stjärnorna genom ljuset

Är det där vi föds
vi som väntar något större
än det synliga

Tillit

Vem fångar orden
de tunga orden
kastade som stenar mot himlen
vem tar emot dem?

Vem bär hemligheterna
de tunga hemligheterna
stjälpta som deg i bagarens händer
vem orkar bära dem?

Vem håller sorgen
den tunga sorgen
vältrad som en sten över smärtan
vem orkar hålla den?

Vem håller
det tunga
i livet
vem orkar?

Så faller vi i vanmakt
i varandras armar
och håller
orden som hemligheter i sorgen

Då förstår vi
svagheten
som orkar
i tillit

De små rävarna i din trädgård

Det finns en räv i varje trädgård
kanske flera
smygande bland vinbärsbuskarna
lustfyllt gnällande
efter kärleken

Det finns en räv i varje hjärta
kanske flera
spanande bland visdomsorden
listigt snokande
efter kärleken

Det finns en räv i varje sinne
kanske flera
lockande bland dofterna
envist lyssnande
efter kärleken

Fånga in de små rävarna
fånga in dem
och föd dem med vinbären
där du själv
finner kärleken

Där ljuset är

Det som faller med snön
lägger sig i natten
och gnistrar ljus i det mörka
så att människorna fäster blicken
där ljuset är

Då kan det hända
att några själar fryser
medan de faller med snön i natten
Men frosten löser smärtan
under ett täcke av glimmande snö
där ljuset är

Och människorna lever i mörkret
med blicken fäst där ljuset är
i den fallande snön
Och natten läker den som stannar
där ljuset är

Vad kräver kärleken?

Är en människa ärlig
som alltid säger det hon tycker
Eller är sanning
att tala det kärleken kräver?

Är en människa god
när hon gör det hon ser att andra vill
Eller är godhet
att ge det kärleken kräver?

Vad är det att vara människa?
är det att leva sina behov
Eller är mänsklighet
att leva det kärleken kräver?

Det sägs, att det enda vi kan vara säkra på
är att vi ska dö
Men om vi ska dö
kan vi då inte vara lika säkra på
att vi först måste leva?

Livsjakt

-

Om livet blivit att jaga
att jaga tid
och att springa efter pengar att köpa något för
Vad är det då en människa vill uppnå?

Om livet i stället har blivit att fly
att springa för att komma undan
och efter pengar att köpa sig fri med
Vad är det då en människa flyr från?

Och vad skulle hända
om allt stod stilla för en sekund
så att den som jagade hann upp sig
och den som var på flykt fick möta sin rädsla

.....

Om livet fick plats i livet

.....

Att stanna kvar

Att våga säga "här är jag"
och stå kvar när någon annan säger
"här är jag"

Att resa sig upp och säga "jag behöver"
och stå kvar med stadig blick
när någon annan säger
"jag behöver"

Att stå upp i tystnad
och känna kärleken
när någon annan ställer sig upp
i kärlek

Att bli kvar
och säga "vi"
Och veta att vi
kan lämna varandra

Men ändå stanna kvar

.....

Ett enda ord

Det behövs bara en blick
för att se det som Är.
Bara en enda människas ögon

Likaså behövs bara ett enda ord
för att säga det som Är.
Bara en enda människas ord

En enda människas ord
för en hel värld

En enda människa
för att rädda hela världen

...

Nu - för alltid

...
Nu älskar jag dig
för alltid
Och nu
I varje nu kan jag älska dig
för alltid

Det är det enda för alltid som finns
det som är nu

Därför älskar jag dig
nu
för alltid
Och varje nu är evigheten här

I begynnelsen fanns ett namn
ett enda namn
Och när den som skapat oss ropar
måste vi svara med våra namn
ett enda namn

...

Frihet

..

Är det frihet
att vara ensam?
Är frihet
att inget får betyda något?
Eller är friheten beroende
och betydelsefull?

Är det frihet
att sakna gränser?
Är frihet
att ständigt vara i rörelse?
Eller är friheten trygg
i det rum som bär ett namn?

Vad är frihet
utan kärlek?
Och vad är kärlek
om den inte betyder något?

Vad är frihet?

Ett helt liv

...

I begynnelsen när allt var ljus
var också mörkret fyllt av ljus.
Men mörkret ville se sig själv
och fann en väg att bli synlig.

Där i begynnelsen fanns stoft
format till kroppar
och fyllda av ljus
"där ska jag synas" sa mörkret

Och mörkret sa till stoftet
att något måste finnas
som ännu ingen smakat
och bjöd av sig själv som en frukt

Stoft tog emot och blev människa
och skuggan blev synlig i ljuset
som ett mörker
och människan såg sin ensamhet

Men ljuset som nu måste skiljas
från mörkret i eviga tider
sprängdes till stjärnstoft på jorden
synligt för den som vill leva

Och människan lever i tiden
sitt liv för att finna sitt ljus
och föra det åter till döden
där ljuset blir ett och får liv

....

Människor och tulpaner

Om man tar en tulpanlök
och skalar den
hittar man inget annat än lager på lager
av tulpanlök
Inte en enda tulpan finns där

Och om en människa ser in i sig själv
som vore hon en tulpan
hittar inte heller hon något annat än lager på lager
av sig själv
Inte heller där finns någon tulpan

Tulpaner växer inte inuti
men utan inuti
skulle tulpaner inte finnas
och inte människor
Men människor och tulpaner finns

Det gäller bara att låta dem växa i fred

Det du vill att jag ska se av dig
är kanske något annat än det jag tror
att du vill jag ska se
Och om jag ser något jag inte tror du vill jag ska se
kanske jag inte bekräftar det jag ser.

Men tänk om det var just det du ville jag skulle se

Då har jag sett något av dig du ville visa mig
men du vet inte att jag sett
och jag vet inte att du ville att jag skulle se

Och tänk om jag vill att du ska se något av mig
du inte tror att jag vill att du ska se
Och så bekräftar du inte att du sett det

Tänk om ingen av oss förstått
att vi sett varandra

Tänk om vi möttes
utan att vi visste om det

Skulle det göra någon skillnad?


.....

Varje resa har ett mål
men så fort resans mål är uppnått
börjar en ny resa

Att gå vägen
är att låta varje steg vara ett mål
och en början till nästa resa

Ljus söker ljusets skugga
finner i mörkret en vän
men inget kan döljas i natten
när ljus möter ljus utan låga

---

Kärleken är som den vännen
oskapat ljus i din natt
förenad till ett som en låga
och intet är till utom du

---

Ljus söker ljusets skugga
famnar den brännheta eld
lågor i nattsvart förtvivlan
ljuset är ett i din natt

---

och allt som är sagt är förbi

sanning

Om hunger vore okänt
skulle mättnad vara meningslöst
och utan sorg
skulle tröst inte finnas

Och kanske mörker inte skulle kunna vara mörkt
utan att ljuset vore där och förmörkade det
Precis som livet
som gör att döden verkar så fasansfull

Om det är så
kanske vi skulle tacka den som går
Och ta emot sådant som gör ont
med glädje
eller åtminstone utan att tro att det onda är hela sanningen

.....

Om alla murar skulle falla

Varje gräns är en mötesplats, och varje port en väg till närhet....

Om alla murar skulle falla
skulle också portarna förgås
Sten skulle rasa över sten
och vägarna in i staden
skulle döljas av murbruk och skärvor

Ingen skulle längre se de gränser
som omgett stadens alla hus
Och portarna som öppnats
för möten genom tiden
skulle döljas av gränslös förtvivlan

Då skulle varje människa få bygga
av egna stenar i sitt hjärta
de murar som är räddning
och de portar som ger glädje
så att gränslösheten inte blev ett fängelse

....

För att en människa ska bli hel
krävs det, att allt i den människan blir älskat
och inget av allt som är den människan förkastas
Inte det obekväma
inte det fula
inte det obetydliga, fattiga eller skamliga
och inte det som ingen ville ha
Allt måste samlas
bevaras och älskas
För om en enda liten bit går förlorad
blir den människan inte hel

Därför måste allt få finnas
också det obekväma
det som människan själv vill gömma
och det som andra förkastat
Allt som är en människas liv är så värdefullt
att utan det
skulle den människan inte vara sig själv

Så låt oss älska varandra
också om vi inte tycker om allt vi ser
Älska
för att kärleken gör oss hela
och om vi är hela
finns vi för varandra som de människor vi är
utan förbehåll
och slipper ljuga för varandra
för att skydda sanningen

Då skulle vi kunna stå inför varandra
och säga
Här är jag

utan rädsla

Här är jag

......

Och dagen var fylld av de ord
som tystnaden aldrig sagt
Sanningens skrämmande ord
som lögnen aldrig har hört

Förstummad går död mot det liv
som tystnaden aldrig såg
Sanningens smärtfyllda liv
som lögnen aldrig sett dö

Men livet blir ett med den död
som tystnaden aldrig levt
Sanningens skrämmande död
som lögnen aldrig kan fly

Så älskar den själ som är fri
som tystnadens enkla bön
Sanningen gjorde den fri
som lögnen bundit med ord

Allt som finns har minst tre sidor
en framsida
en baksida
och så det som är däremellan

Baksidan kan inte finnas utan en framsida, som i sin tur inte kan existera utan en baksida.
Och varken framsidan eller baksidan kan i sin tur vara något utan att något annat finns däremellan.

I själva verket kan inget finnas som inte står i relation till något annat.
och om det ska kunna stå i relation till något annat, måste något tredje finnas däremellan.

Alltid tre
för att det ska bli.

Tänk om det fanns en tvättmaskin för ord!

Ta tillexempel ordet plikt. Det har använts så mycket att det blivit fullständigt nedsmutsat med moralistdamm och maktsnusk.
Vad behändigt det skulle vara, att helt enkelt kunna ta det och stoppa det i en specialmaskin för ordtvätt. Köra det i nittio grader och ta ut det gnistrande rent. Kanske stryka det och lägga in det i ordskåpet väl ihopvikt bland andra nytvättade ord.

Och så skulle man ta fram det någon gång när det behövdes. Rent och fint, doftande av medkänsla och engagemang skulle plikten vara som en såndär vacker sjal runt axlarna, en sådan som värmer och är vacker samtidigt.

Ja tänk om det fanns en sådan tvättmaskin!

....

Tänk om hela världen ryms i en människas kärlek.

Tänk om varenda människa faktiskt har plats för hela världen inuti sitt hjärta.

Och tänk om det skulle vara så, att hjärtat måste rymma hela världen
för att en människa ska vara riktigt lycklig.

Hur skulle världen se ut då?

För att våga språnget
det där som ska förändra hela livet
måste man först inse
att själva livet är oföränderligt

Då kan det ske det förunderliga
när något nytt
som aldrig tänkts
eller funnits
kan förändra ett helt liv

Stillhet

Människor springer, flyr för livet och längtar efter stillheten
Men hur skulle stillheten kunna hinna upp den som inte kan vara stilla?

Människor springer, flyr för livet och längtar efter att vara levande
Men hur skulle någon kunna leva som flyr själva livet?

Men när livet stannar, om än bara för en sekund
och stillheten får universum att tystna
som inför döden..

som livet inför döden

En sekund
och livet har hunnit upp den som flyr
En sekund


och allt är stilla

Den där tacksamheten...

Om en människa kommer till mig med tacksamhet för något jag gjort eller sagt
och jag säger
"det var väl inget märkvärdigt, vem som helst skulle ha kunnat göra detsamma, inte behöver du tacka mig"
vad har jag då gjort för den människan?
....


Tack, säger du och vänder dig till mig som just tänkte gå.
Det var väl inget, säger jag och vänder mig bort
Jo det var det, insisterar du och jag förstår att du vill att jag ska stanna.
Nejdå, inget som inte vemsomhelst kunde gjort säger jag för att avsluta samtalet.
Men då ser jag din blick
ett kort ögonblick ser jag
att du älskar mig.

Men jag går
och lämnar dig med din kärlek

Tack ändå
ropar du efter mig
och jag känner att min rygg bär din längtan

Nu

Nu finns det tid.
Hela tiden finns tiden.
Obegränsad och omätbar finns tid i varje nu.

Nu finns det liv.
Hela livet finns livet.
Obegränsat och omätbart finns livet i varje nu.

Och i varje tid och varje liv
är varje nu ett ögonblick av evigheten
där liv och tid möts
så att livet blir synligt i tiden

Men bara den som har tid att möta livet
kan se verkligheten sådan den är
i varje evigt nu

Nu finns tid
nu finns liv
nu är evigheten här

Om allt en människa behöver
är byggt av kärlek
Finns då någon enda människa
som kan vara rik
på något annat än det hon inte kan samla
eller spara

För vem har sett en kärleksbank
eller en lada fylld av omtanke
med dubbla lås
och tjocka valv

Tänk om alla världens valv har låsts från insidan
och vi själva sitter där i mörkret
utan att veta att vi är fattigare än de fattigaste
vi som så girigt vaktar på vårt eget

Och tänk om all världens nycklar
är inlåsta med oss själva
Så att vi bara kunde ta dem i våra händer
och sträcka fram dem
som gåvor till varandra
för att dörrarna till våra rikedomsvalv
skulle öppnas

Tänk om det vore så
och solen lyste där ute
så att inget kunde gömma sig i mörkret
Tänk om allt som finns där ute
när vi öppnat våra händer mot varandra
var allt vi behövde
för att ingen längre skulle sakna något.

Ja tänk
om det är så

Där havet möter sparvar

Inte kan en människa gå ensam
där bergsvägarna vindlar över fjorden
där en vindil kan få själen
att svindlande kasta sig ut
och falla för evigt mot havet

Då skulle ensamheten falla
med den människa som vågat språnget
rätt ut i intet utan slut
Men i varje bråddjup faller sparvar
för alltid i en famn av rymd

Inte kan en människa gå ensam
där berg förlorar sig i molnen
men den som rörs av vind i sinnet
ska finna djup av enslighet
där havet möter sparvar

Du födde mig

Du födde mig
och jag såg mig bli till i din blick
Aldrig har solens strålar lyst så starkt
som leendet när du mötte mig
och jag blev till

Du födde mig
men jag såg mig lämna dina ögon
Aldrig har solen förmörkats så
som den dag jag lämnade din blick
och du blev till

Du födde mig
och jag såg dig bli till i mitt hjärta
Aldrig har kärleken varit så stark
som den dag du föddes i mig
och vi blev till

Har jag mött dig?

Vem är det jag möter?
Är det dig
eller är det min bild av dig?

...eller är det min egen spegel jag lägger i ditt ansikte?

Natt

När natten kommer till en människa
är dagen inte längre ljus
Solen syns som dunkla tankar
och allt som hoppas måste vila

När natten djupnar i den människan
får längtan bli vad kärlek var
Månen väcker den som slumrar
och tanken nuddar himlens fäste

Så växer själen i den människa
som faller genom nattens ljus
Gryningstimman väntar döden
men ord av längtan väcker liv

Så väntar livet för den mänska
som stilla ser hur allt vill bli
men själv kan vänta livets gryning
då nattens visdom vaknar

På stranden ligger stenar, våta stenar som torkar när vattnet drar sig tillbaka.
Jag ser dem och tänker, att de är som mitt hjärta
som torkar när kärleken drar sig tillbaka
När vårfloden kommer, dränks alla stenar. Som mitt hjärta dränks av kärleken
när den flödar över.
Under ytan ligger stenarna oskadda, mörknade av vätan.
Och hjärtat?
Fyllt av kärleken, mörknat av vällusten och fuktigt av den närhet som vill väl...
Då ber jag
att tilliten ska räcka
och sanningen.

Tids nog kommer hösten.
Och alla stenar ligger torra på stranden.

Är det frihet?

Vinden blåser vart den vill
men är den fri?
Är frihet, att vilja det lagen begär?

Om en människa vill det hon kan
kan hon då alltid göra det hon vill?

Vinden blåser
och människan vill

Och allt en människa kallar frihet
är kanske frånvaron av begär

Ett fullständigt beroende
och en evigt tillfredsställd längtan

Är det frihet?

Allt var nytt under solen

Två människor på en enslig väg. Hur kunde livet vara så underligt, att två människor kunde vandra på samma väg i samma tid och under samma sol?
Där möttes de och världen förändrades så som den alltid förändras.
-Här är jag, sa mannen.
Kvinnan svarade inte.
-Jag ser dig, sa mannen
Och kvinnan mötte hans blick medan han utforskade allt hon någonsin levt i sitt hjärta.
Sedan gick de båda vidare. Var och en åt sitt håll.
Och allt var nytt under solen.

Livets längsta strand

Över vida vatten
andas vindens bud
blåser genom natten
smeker mänskohud

Innerliga vågsvall
slår mot ändlös strand
ropar i ett stjärnfall
lämnar spår i sand

Söker den som lyssnat
bortom hjärtats slag
löser den som tystnat
efter andlös dag

Genom allt som andas
ropar vindens ord
dag som sakta randas
dukar himlens bord

Jord som föds i gryning
evigt i din hand
Nattens sista dyning
livets längsta strand

Livet är liv, för att döden väntar

Livet är liv
för att döden väntar

Mitt liv och ditt
väntar inte på oss
Vi måste leva det nu
För döden väntar inte i evighet

Men så länge döden väntar
lever vi
Nu väntar döden

Jag Är

Ute på udden har allt blivit gyllengult och rostrött. Gräset skimrar violett tillsammans med kvardröjande gröngult. Och sjön....
Som en himmel. Med djup som rymmer allt av evighet.
Stillheten är min egen.
Formad av alla de tider tanken funnit sig i tomheten. Given av den tystnad själen äntligen kan vila i och buren av själva verkligheten. Den som bara Är.
Så många vackra ord för att säga något så enkelt.
Jag Är
men aldrig ensam
Inte ens i det yttersta havsbandet eller om jag klättrar så högt jag kan nå. Ensam kan jag inte vara någon. Utan att du Är kan jag inte vara.
Hur skulle det gå till?
annat än som meningslös tomhet
Och den tomheten är ett intet bortom allt som Är

Därför måste jag älska dig.

Den enkla vägen

Den enkla vägen....
Den väg som leder till meningen, livet, verkligheten..... Den väg som varken har början eller slut eftersom den alltid bara finns där den som vandrar den just då befinner sig.
I varje nu kan varje människa gå den vägen.

Och det är omöjligt, att äga morgondagens väg, eller spara gårdagens.

Den enkla vägen är varje människas öde. Varje människas liv. Och varje människas mening.

Livet är större än döden.....

Jag träffade en kvinna som förlorat allt. Inte ens kläderna hon bar var hennes egna. Några vänliga människor gav henne byxor och tröja. Skorna var egentligen för stora, men varma och sköna. Dem hade hon hittat i en soptunna.
Hon berättade, att hon varit gift med en man hon älskat, de hade haft ett hus tillsammans och det barn hon födde, en pojke, hade eget rum och många leksaker.
Men så dog mannen och hon hade inte råd att bo kvar. När huset var sålt och lånen betalda flyttade de till en lägenhet, hon och sonen. Då hade hon fortfarande ett arbete. Nu var hon arbetslös eftersom staten dragit in hennes arbetsplats. Lägenheten blev för dyr, så de flyttade till en mindre och mörkare bostad på tredje våningen.
För några dagar sedan brann den. Och sonen dog av rökförgiftning. Allt hon ägde blev förstört och någon försäkring hade hon inte haft råd med.
Hon hade inget kvar. Absolut ingenting.

Hur skulle hennes liv kunna fortsätta utan att hon skulle drunkna i sin egen sorg? Hur skulle hon kunna bli något annat än bitter?

Men den blick jag mötte, när hon hälsade på mig som nästan inte vågade se henne i ögonen, var långtifrån bitter. Där fanns sorg, djup sorg, men också något annat. Inte ren glädje, men något som ändå spelade av liv. Jag tog sats och vågade ställa frågan som väcktes i mig.
"Vem är du nu?"

Och kvinnan svarade mig "att jag är den som dött och ändå måste leva".
Och så log hon ett mycket litet leende.
Sedan fortsatte hon... "allt som varit är slut. Det kommer aldrig att hända igen"

Jag förstod inte vad hon sa. Jo jag hörde det, men jag kunde inte förstå hur hon som förlorat allt kunde tala så.

"Du som tror att du har allt, har inget du heller" sa hon
Sedan var det som om sorgen tog tag i henne och hon började gråta, snyfta, kvida och vagga fram och tillbaka. Jag gick fram till henne, tog henne i min famn och kände hennes sorg skölja genom min kropp och jag grät med henne tills alla tårar var slut.

Då såg vi på varandra och visste
att livet var större än döden
också när livet runnit ut ur oss
som förtvivlan när allt är förlorat

Inte visste jag då, att den kvinna jag mötte var jag själv som förlorat mig i sorgen över det liv jag trodde jag ägde, men aldrig fick smaka.

Om döden är slutet på livet, vad är då livet slutet på?

uddorden...

Det finns en udde i en sjö i mitt liv. Där föds varje dag i ord, och orden lever precis så länge som behövs för att de ska höras. Om bara någon lyssnar.
Ibland är det nödvändigt att sitta ner i flera timmar för att höra dem. Andra gånger räcker en nanosekund för att meningen med en hel livstid ska porla genom hörselgångarna rakt in i den dag som är min.
Några av orden formar sig till mer än det orden säger
och då måste jag skriva ner dem
som rytmer
och poetiska former.

Kanske kommer en tid då allt liv är skrivet genom dagar och nätter
en tid bortom tider
och ett liv bortom livet
Ibland när jag sitter i tystnaden och lyssnar kan jag höra ordlösa rop där bortom allt som går att tänka. Då händer det att jag förstår att jag är lycklig.
Bortom orden

Så märkligt då, att skriva när själva skrivandet handlar om det som aldrig kan skrivas.
Och som ändå måste delas för att finnas.
Uddorden
som inte går att säga
....