I begynnelsen fanns ett namn
ett enda namn
Och när den som skapat oss ropar
måste vi svara med våra namn
ett enda namn

...

Frihet

..

Är det frihet
att vara ensam?
Är frihet
att inget får betyda något?
Eller är friheten beroende
och betydelsefull?

Är det frihet
att sakna gränser?
Är frihet
att ständigt vara i rörelse?
Eller är friheten trygg
i det rum som bär ett namn?

Vad är frihet
utan kärlek?
Och vad är kärlek
om den inte betyder något?

Vad är frihet?

Ett helt liv

...

I begynnelsen när allt var ljus
var också mörkret fyllt av ljus.
Men mörkret ville se sig själv
och fann en väg att bli synlig.

Där i begynnelsen fanns stoft
format till kroppar
och fyllda av ljus
"där ska jag synas" sa mörkret

Och mörkret sa till stoftet
att något måste finnas
som ännu ingen smakat
och bjöd av sig själv som en frukt

Stoft tog emot och blev människa
och skuggan blev synlig i ljuset
som ett mörker
och människan såg sin ensamhet

Men ljuset som nu måste skiljas
från mörkret i eviga tider
sprängdes till stjärnstoft på jorden
synligt för den som vill leva

Och människan lever i tiden
sitt liv för att finna sitt ljus
och föra det åter till döden
där ljuset blir ett och får liv

....

Människor och tulpaner

Om man tar en tulpanlök
och skalar den
hittar man inget annat än lager på lager
av tulpanlök
Inte en enda tulpan finns där

Och om en människa ser in i sig själv
som vore hon en tulpan
hittar inte heller hon något annat än lager på lager
av sig själv
Inte heller där finns någon tulpan

Tulpaner växer inte inuti
men utan inuti
skulle tulpaner inte finnas
och inte människor
Men människor och tulpaner finns

Det gäller bara att låta dem växa i fred

Det du vill att jag ska se av dig
är kanske något annat än det jag tror
att du vill jag ska se
Och om jag ser något jag inte tror du vill jag ska se
kanske jag inte bekräftar det jag ser.

Men tänk om det var just det du ville jag skulle se

Då har jag sett något av dig du ville visa mig
men du vet inte att jag sett
och jag vet inte att du ville att jag skulle se

Och tänk om jag vill att du ska se något av mig
du inte tror att jag vill att du ska se
Och så bekräftar du inte att du sett det

Tänk om ingen av oss förstått
att vi sett varandra

Tänk om vi möttes
utan att vi visste om det

Skulle det göra någon skillnad?


.....

Varje resa har ett mål
men så fort resans mål är uppnått
börjar en ny resa

Att gå vägen
är att låta varje steg vara ett mål
och en början till nästa resa

Ljus söker ljusets skugga
finner i mörkret en vän
men inget kan döljas i natten
när ljus möter ljus utan låga

---

Kärleken är som den vännen
oskapat ljus i din natt
förenad till ett som en låga
och intet är till utom du

---

Ljus söker ljusets skugga
famnar den brännheta eld
lågor i nattsvart förtvivlan
ljuset är ett i din natt

---

och allt som är sagt är förbi

sanning

Om hunger vore okänt
skulle mättnad vara meningslöst
och utan sorg
skulle tröst inte finnas

Och kanske mörker inte skulle kunna vara mörkt
utan att ljuset vore där och förmörkade det
Precis som livet
som gör att döden verkar så fasansfull

Om det är så
kanske vi skulle tacka den som går
Och ta emot sådant som gör ont
med glädje
eller åtminstone utan att tro att det onda är hela sanningen

.....

Om alla murar skulle falla

Varje gräns är en mötesplats, och varje port en väg till närhet....

Om alla murar skulle falla
skulle också portarna förgås
Sten skulle rasa över sten
och vägarna in i staden
skulle döljas av murbruk och skärvor

Ingen skulle längre se de gränser
som omgett stadens alla hus
Och portarna som öppnats
för möten genom tiden
skulle döljas av gränslös förtvivlan

Då skulle varje människa få bygga
av egna stenar i sitt hjärta
de murar som är räddning
och de portar som ger glädje
så att gränslösheten inte blev ett fängelse

....

För att en människa ska bli hel
krävs det, att allt i den människan blir älskat
och inget av allt som är den människan förkastas
Inte det obekväma
inte det fula
inte det obetydliga, fattiga eller skamliga
och inte det som ingen ville ha
Allt måste samlas
bevaras och älskas
För om en enda liten bit går förlorad
blir den människan inte hel

Därför måste allt få finnas
också det obekväma
det som människan själv vill gömma
och det som andra förkastat
Allt som är en människas liv är så värdefullt
att utan det
skulle den människan inte vara sig själv

Så låt oss älska varandra
också om vi inte tycker om allt vi ser
Älska
för att kärleken gör oss hela
och om vi är hela
finns vi för varandra som de människor vi är
utan förbehåll
och slipper ljuga för varandra
för att skydda sanningen

Då skulle vi kunna stå inför varandra
och säga
Här är jag

utan rädsla

Här är jag

......

Och dagen var fylld av de ord
som tystnaden aldrig sagt
Sanningens skrämmande ord
som lögnen aldrig har hört

Förstummad går död mot det liv
som tystnaden aldrig såg
Sanningens smärtfyllda liv
som lögnen aldrig sett dö

Men livet blir ett med den död
som tystnaden aldrig levt
Sanningens skrämmande död
som lögnen aldrig kan fly

Så älskar den själ som är fri
som tystnadens enkla bön
Sanningen gjorde den fri
som lögnen bundit med ord

Allt som finns har minst tre sidor
en framsida
en baksida
och så det som är däremellan

Baksidan kan inte finnas utan en framsida, som i sin tur inte kan existera utan en baksida.
Och varken framsidan eller baksidan kan i sin tur vara något utan att något annat finns däremellan.

I själva verket kan inget finnas som inte står i relation till något annat.
och om det ska kunna stå i relation till något annat, måste något tredje finnas däremellan.

Alltid tre
för att det ska bli.

Tänk om det fanns en tvättmaskin för ord!

Ta tillexempel ordet plikt. Det har använts så mycket att det blivit fullständigt nedsmutsat med moralistdamm och maktsnusk.
Vad behändigt det skulle vara, att helt enkelt kunna ta det och stoppa det i en specialmaskin för ordtvätt. Köra det i nittio grader och ta ut det gnistrande rent. Kanske stryka det och lägga in det i ordskåpet väl ihopvikt bland andra nytvättade ord.

Och så skulle man ta fram det någon gång när det behövdes. Rent och fint, doftande av medkänsla och engagemang skulle plikten vara som en såndär vacker sjal runt axlarna, en sådan som värmer och är vacker samtidigt.

Ja tänk om det fanns en sådan tvättmaskin!

....

Tänk om hela världen ryms i en människas kärlek.

Tänk om varenda människa faktiskt har plats för hela världen inuti sitt hjärta.

Och tänk om det skulle vara så, att hjärtat måste rymma hela världen
för att en människa ska vara riktigt lycklig.

Hur skulle världen se ut då?

För att våga språnget
det där som ska förändra hela livet
måste man först inse
att själva livet är oföränderligt

Då kan det ske det förunderliga
när något nytt
som aldrig tänkts
eller funnits
kan förändra ett helt liv

Stillhet

Människor springer, flyr för livet och längtar efter stillheten
Men hur skulle stillheten kunna hinna upp den som inte kan vara stilla?

Människor springer, flyr för livet och längtar efter att vara levande
Men hur skulle någon kunna leva som flyr själva livet?

Men när livet stannar, om än bara för en sekund
och stillheten får universum att tystna
som inför döden..

som livet inför döden

En sekund
och livet har hunnit upp den som flyr
En sekund


och allt är stilla

Den där tacksamheten...

Om en människa kommer till mig med tacksamhet för något jag gjort eller sagt
och jag säger
"det var väl inget märkvärdigt, vem som helst skulle ha kunnat göra detsamma, inte behöver du tacka mig"
vad har jag då gjort för den människan?
....


Tack, säger du och vänder dig till mig som just tänkte gå.
Det var väl inget, säger jag och vänder mig bort
Jo det var det, insisterar du och jag förstår att du vill att jag ska stanna.
Nejdå, inget som inte vemsomhelst kunde gjort säger jag för att avsluta samtalet.
Men då ser jag din blick
ett kort ögonblick ser jag
att du älskar mig.

Men jag går
och lämnar dig med din kärlek

Tack ändå
ropar du efter mig
och jag känner att min rygg bär din längtan

Nu

Nu finns det tid.
Hela tiden finns tiden.
Obegränsad och omätbar finns tid i varje nu.

Nu finns det liv.
Hela livet finns livet.
Obegränsat och omätbart finns livet i varje nu.

Och i varje tid och varje liv
är varje nu ett ögonblick av evigheten
där liv och tid möts
så att livet blir synligt i tiden

Men bara den som har tid att möta livet
kan se verkligheten sådan den är
i varje evigt nu

Nu finns tid
nu finns liv
nu är evigheten här

Om allt en människa behöver
är byggt av kärlek
Finns då någon enda människa
som kan vara rik
på något annat än det hon inte kan samla
eller spara

För vem har sett en kärleksbank
eller en lada fylld av omtanke
med dubbla lås
och tjocka valv

Tänk om alla världens valv har låsts från insidan
och vi själva sitter där i mörkret
utan att veta att vi är fattigare än de fattigaste
vi som så girigt vaktar på vårt eget

Och tänk om all världens nycklar
är inlåsta med oss själva
Så att vi bara kunde ta dem i våra händer
och sträcka fram dem
som gåvor till varandra
för att dörrarna till våra rikedomsvalv
skulle öppnas

Tänk om det vore så
och solen lyste där ute
så att inget kunde gömma sig i mörkret
Tänk om allt som finns där ute
när vi öppnat våra händer mot varandra
var allt vi behövde
för att ingen längre skulle sakna något.

Ja tänk
om det är så

Där havet möter sparvar

Inte kan en människa gå ensam
där bergsvägarna vindlar över fjorden
där en vindil kan få själen
att svindlande kasta sig ut
och falla för evigt mot havet

Då skulle ensamheten falla
med den människa som vågat språnget
rätt ut i intet utan slut
Men i varje bråddjup faller sparvar
för alltid i en famn av rymd

Inte kan en människa gå ensam
där berg förlorar sig i molnen
men den som rörs av vind i sinnet
ska finna djup av enslighet
där havet möter sparvar

Du födde mig

Du födde mig
och jag såg mig bli till i din blick
Aldrig har solens strålar lyst så starkt
som leendet när du mötte mig
och jag blev till

Du födde mig
men jag såg mig lämna dina ögon
Aldrig har solen förmörkats så
som den dag jag lämnade din blick
och du blev till

Du födde mig
och jag såg dig bli till i mitt hjärta
Aldrig har kärleken varit så stark
som den dag du föddes i mig
och vi blev till

Har jag mött dig?

Vem är det jag möter?
Är det dig
eller är det min bild av dig?

...eller är det min egen spegel jag lägger i ditt ansikte?

Natt

När natten kommer till en människa
är dagen inte längre ljus
Solen syns som dunkla tankar
och allt som hoppas måste vila

När natten djupnar i den människan
får längtan bli vad kärlek var
Månen väcker den som slumrar
och tanken nuddar himlens fäste

Så växer själen i den människa
som faller genom nattens ljus
Gryningstimman väntar döden
men ord av längtan väcker liv

Så väntar livet för den mänska
som stilla ser hur allt vill bli
men själv kan vänta livets gryning
då nattens visdom vaknar

På stranden ligger stenar, våta stenar som torkar när vattnet drar sig tillbaka.
Jag ser dem och tänker, att de är som mitt hjärta
som torkar när kärleken drar sig tillbaka
När vårfloden kommer, dränks alla stenar. Som mitt hjärta dränks av kärleken
när den flödar över.
Under ytan ligger stenarna oskadda, mörknade av vätan.
Och hjärtat?
Fyllt av kärleken, mörknat av vällusten och fuktigt av den närhet som vill väl...
Då ber jag
att tilliten ska räcka
och sanningen.

Tids nog kommer hösten.
Och alla stenar ligger torra på stranden.

Är det frihet?

Vinden blåser vart den vill
men är den fri?
Är frihet, att vilja det lagen begär?

Om en människa vill det hon kan
kan hon då alltid göra det hon vill?

Vinden blåser
och människan vill

Och allt en människa kallar frihet
är kanske frånvaron av begär

Ett fullständigt beroende
och en evigt tillfredsställd längtan

Är det frihet?

Allt var nytt under solen

Två människor på en enslig väg. Hur kunde livet vara så underligt, att två människor kunde vandra på samma väg i samma tid och under samma sol?
Där möttes de och världen förändrades så som den alltid förändras.
-Här är jag, sa mannen.
Kvinnan svarade inte.
-Jag ser dig, sa mannen
Och kvinnan mötte hans blick medan han utforskade allt hon någonsin levt i sitt hjärta.
Sedan gick de båda vidare. Var och en åt sitt håll.
Och allt var nytt under solen.

Livets längsta strand

Över vida vatten
andas vindens bud
blåser genom natten
smeker mänskohud

Innerliga vågsvall
slår mot ändlös strand
ropar i ett stjärnfall
lämnar spår i sand

Söker den som lyssnat
bortom hjärtats slag
löser den som tystnat
efter andlös dag

Genom allt som andas
ropar vindens ord
dag som sakta randas
dukar himlens bord

Jord som föds i gryning
evigt i din hand
Nattens sista dyning
livets längsta strand

Livet är liv, för att döden väntar

Livet är liv
för att döden väntar

Mitt liv och ditt
väntar inte på oss
Vi måste leva det nu
För döden väntar inte i evighet

Men så länge döden väntar
lever vi
Nu väntar döden

Jag Är

Ute på udden har allt blivit gyllengult och rostrött. Gräset skimrar violett tillsammans med kvardröjande gröngult. Och sjön....
Som en himmel. Med djup som rymmer allt av evighet.
Stillheten är min egen.
Formad av alla de tider tanken funnit sig i tomheten. Given av den tystnad själen äntligen kan vila i och buren av själva verkligheten. Den som bara Är.
Så många vackra ord för att säga något så enkelt.
Jag Är
men aldrig ensam
Inte ens i det yttersta havsbandet eller om jag klättrar så högt jag kan nå. Ensam kan jag inte vara någon. Utan att du Är kan jag inte vara.
Hur skulle det gå till?
annat än som meningslös tomhet
Och den tomheten är ett intet bortom allt som Är

Därför måste jag älska dig.

Den enkla vägen

Den enkla vägen....
Den väg som leder till meningen, livet, verkligheten..... Den väg som varken har början eller slut eftersom den alltid bara finns där den som vandrar den just då befinner sig.
I varje nu kan varje människa gå den vägen.

Och det är omöjligt, att äga morgondagens väg, eller spara gårdagens.

Den enkla vägen är varje människas öde. Varje människas liv. Och varje människas mening.