Där havet möter sparvar

Inte kan en människa gå ensam
där bergsvägarna vindlar över fjorden
där en vindil kan få själen
att svindlande kasta sig ut
och falla för evigt mot havet

Då skulle ensamheten falla
med den människa som vågat språnget
rätt ut i intet utan slut
Men i varje bråddjup faller sparvar
för alltid i en famn av rymd

Inte kan en människa gå ensam
där berg förlorar sig i molnen
men den som rörs av vind i sinnet
ska finna djup av enslighet
där havet möter sparvar