Två människor på en enslig väg. Hur kunde livet vara så underligt, att två människor kunde vandra på samma väg i samma tid och under samma sol?
Där möttes de och världen förändrades så som den alltid förändras.
-Här är jag, sa mannen.
Kvinnan svarade inte.
-Jag ser dig, sa mannen
Och kvinnan mötte hans blick medan han utforskade allt hon någonsin levt i sitt hjärta.
Sedan gick de båda vidare. Var och en åt sitt håll.
Och allt var nytt under solen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Han gick inte alls.
Skicka en kommentar