söndag 14 oktober 2007

Den där tacksamheten...

Om en människa kommer till mig med tacksamhet för något jag gjort eller sagt
och jag säger
"det var väl inget märkvärdigt, vem som helst skulle ha kunnat göra detsamma, inte behöver du tacka mig"
vad har jag då gjort för den människan?
....


Tack, säger du och vänder dig till mig som just tänkte gå.
Det var väl inget, säger jag och vänder mig bort
Jo det var det, insisterar du och jag förstår att du vill att jag ska stanna.
Nejdå, inget som inte vemsomhelst kunde gjort säger jag för att avsluta samtalet.
Men då ser jag din blick
ett kort ögonblick ser jag
att du älskar mig.

Men jag går
och lämnar dig med din kärlek

Tack ändå
ropar du efter mig
och jag känner att min rygg bär din längtan

Inga kommentarer: