Jag Är

Ute på udden har allt blivit gyllengult och rostrött. Gräset skimrar violett tillsammans med kvardröjande gröngult. Och sjön....
Som en himmel. Med djup som rymmer allt av evighet.
Stillheten är min egen.
Formad av alla de tider tanken funnit sig i tomheten. Given av den tystnad själen äntligen kan vila i och buren av själva verkligheten. Den som bara Är.
Så många vackra ord för att säga något så enkelt.
Jag Är
men aldrig ensam
Inte ens i det yttersta havsbandet eller om jag klättrar så högt jag kan nå. Ensam kan jag inte vara någon. Utan att du Är kan jag inte vara.
Hur skulle det gå till?
annat än som meningslös tomhet
Och den tomheten är ett intet bortom allt som Är

Därför måste jag älska dig.