Jag mötte ett barn med ett extra stort hjärta
skrattet alltid på väg
och glädjen i ögonvrårnas vinklar
Som sänd att vara månstråle och solglimt
Aldrig hörde jag henne säga något osant
Skvaller var henne främmande
och när solen lyste på henne
syntes hon vara oskuldsfullheten själv
Där gick hon genom livet
ständigt som ett barn
lyssnande till vindens lek i trädkronorna
och grusets knastrande under skorna
Där gick hon
ovetande om fostervattensprov
och glad i livet
till sitt sista andetag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar