En dag hittade hon en sten på marken
det var en rätt grå sten, men fin för att den var en sten
en helt vanlig sten utan några kristaller som förförde
Inte ens några insprängda nyanser av vitt
Bara en grå sten
Hon tog upp den och kände att den var rätt skrovlig.
Inte speciellt skön att hålla i egentligen.
Men skön, för att den var sig själv
Som hon själv
lite skrovlig.

Hon lät stenen ligga kvar i handen en stund innan hon la tillbaka den på marken där hon funnit den.
Det var ingen speciellt fin plats.
Men fin ändå, för det var den plats stenen låg på
och hon kände att det var en bra plats
den hörde hemma där
Sedan gick hon hem till sig själv
och såg
att det var där hon hörde hemma
hon själv
i sitt eget liv