Jag sa
-det är en droppe i ett hav
och tänkte
-det spelar ingen roll med bara en droppe
i ett oändligt hav
och glömde
att havet är ett hav av droppar
medan jag vände mig bort från dig

förlåt

Om en människa återvinner alla sina kapsyler under hela sin livstid
kan hon kvittera ut skalet till en sprillans ny volvo
en som det står pommac på
eller fanta
om det är det hon druckit genom livet

Då kan man undra hur det går för dem som inte tycker om pommac
och inte heller dricker öl
eller för all del cocacola
De som envist håller fast vid källvatten
och kommunalt kranvatten

Åker de omkring med motorrummet synligt?
i bilsäten utan tak och dörrar
helt skallösa
i regnet
lika skyddslösa som sopbanditerna
som slänger sina kapsyler hur som helst
utan att återvinna dem

En dag hittade hon en sten på marken
det var en rätt grå sten, men fin för att den var en sten
en helt vanlig sten utan några kristaller som förförde
Inte ens några insprängda nyanser av vitt
Bara en grå sten
Hon tog upp den och kände att den var rätt skrovlig.
Inte speciellt skön att hålla i egentligen.
Men skön, för att den var sig själv
Som hon själv
lite skrovlig.

Hon lät stenen ligga kvar i handen en stund innan hon la tillbaka den på marken där hon funnit den.
Det var ingen speciellt fin plats.
Men fin ändå, för det var den plats stenen låg på
och hon kände att det var en bra plats
den hörde hemma där
Sedan gick hon hem till sig själv
och såg
att det var där hon hörde hemma
hon själv
i sitt eget liv

Om människor vore gjorda för att flyga
skulle vi ha vingar
eller en rotor monterad på ryggen
Då skulle vi flyga omkring bland grantopparna
ivrigt jagande efter björktrastar och gröngölingar

Men om vi vore gjorda för att simma
skulle vi ha fenor
eller en propeller monterad i baken
Då skulle vi snirkla oss fram bland vasstråna
medan gäddorna lurade på oss i viken

Och hur skulle det vara
om vi vore gjorda för att gräva oss fram genom livet
med skovlar
i stället för händer
Och ögonen krympta till streck i ett hårigt ansikte

Då kan man ju undra
hur det kommer sig, att vi ändå flyger och simmar
utan vingar och fenor
medan vi gräver våra egna gravar
helt aningslöst


Ja det kan man ju undra