Det satt en gammal man på en bänk mitt i skogen. Han hade vitt skägg och en grå vadmalsrock. Somliga trodde att den mannen var tomten.
Själv sa han, att han hette Albin.
En dag kom ett barn förbi bänken där Albin satt. Han utropade när han såg det vita skägget: "Åh, titta där sitter ju Gud, men var har har du gjort av molnet?"
Albin svarade, att han bara var en vanlig farbror.
"Nej då" sa barnet, "jag känner igen skägget, precis sådär ser det ut i morfars bok.
"Andra barn tror att jag är tomten" sa Albin"
"Haha, ja men jag tror inte på tomten längre" sa barnet och skakade på huvudet.
"Men på Gud?" frågade Albin
"Ja, för du sitter ju här" sa barnet
"Ja just ja, jag sitter ju här" svarade Albin.
Och så gick barnet vidare på stigen.
Och Albin - han sitter nog kvar på bänken så länge det finns barn som kan gå förbi på stigen.
Eller för all del, vuxna som också behöver se det de tror på.